Fantastiska möten

José Antonio de la Nuez Claramunt.

Visst är det ett fantastiskt namn. Säg det för dig själv igen. För säkerhets skull bad jag honom skriva sitt namn. Vem då? Undrar ni säkert.

Ett av mina bestående intryck den här sommaren vi har haft öppet är alla fantastiska möten med människor, Maria och Ann har bekräftat samma sak.

Gårdagen verkade passera tyst förbi men förgylldes av en engagerad forskare från Universitetet i Barcelona. Antonio som är hans tilltals namn har varit här i en vecka och forskar på fornnordiska språk och isländsk dikt i allmänhet och just nu Rökstenen i synnerhet. Han ska lägga fram en ny tes om en tolkning i England framöver.


Vi har inte haft öppet på vardagarna men jag åker ju förbi varje dag och har då noterat en person som suttit med papper och penna och uppslagna böcker. Timme ut och timme in i blåsten vid besökscentrumet. Lite nyfiken blev man allt.

Därför var det ett härligt uppfriskande besök när han uppenbarade sig igår och vi fick en lång pratstund om det mesta. Troligtvis kommer han göra sina sista studier denna gången idag och imorgon innan han åker hem igen.

Det är en av dessa saker som kittlar med Rökstenen, att forskningen och tolkningarna lever, utvecklas och att gåtan vad texten egentligen vill säga oss inte är löst.

Antonio engageras av textens mångfaceterade botten då tolkningen och förståelsen av texten görs på olika nivåer. Rent översättningsmässigt där ord och runor urskiljs, rent tolkningsmässigt när olika stycken sätts samman och det som triggar mest den ... hur ska jag säga... den andliga/ spirituella delen, den högre nivån som syftar till något dunkelt och hemligt. Dess verkliga mening och betydelse.

Hoppas kunna ta del av hans tes framöver om den översätts på engelska då min spanska är obefintligt.

/Åse