Även konstrundans andra dag lockade besökare som fann Lars Rosengrens fotoutställning värd att trotsa regnet för.
Jag påbörjade dagen med att göra kanske varenda fel som är möjligt vid användning av vår kassaapparat. Svettigast var det när ungefär 15 skolungdomar trängdes i butiken och ville hinna köpa fika, glass och souvenirer innan deras buss skulle åka om fyra minuter, de var inte speciellt överseende med mina felinslagninar. Efterhand som dagen skred framåt började jag dock känna en allt större trygghet i min roll som butiksbiträde och snart började jag se fram emot varje ny kund.
Dagen fylldes till slut av ljusglimtar.
En pappa som inte kunde dölja sin förtjusning när han synade ett av våra träsvärd och en mamma som stod bredvid och roat frågade vad han skulle med det till när han köpte det till sonen som var uppenbart mer intresserad av att välja glass.
En pojke i treårsåldern som knappt kunde ta ögonen ifrån mig när jag välkomnade honom med ett leende och som sedan stirrade på mig så länge besöket varade.
En flicka som stolt, men andfått, berättade att hon sprungit både fram och tillbaka genom hela labyrinten.
Varje möte med en människa är sannerligen värt att ta vara på!
Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar